Fraser Island är världens största sandö. Och nog fanns det gott om sand där. Jag trodde inte att jag skulle bli trött på att gå på sandstränder men efter de här dagarna är jag ganska tacksam över asfalt eller gräs.
Vi gick i närmre 45 minuter på en liten sandväg för att komma till Lake Wabby. Väl där tänkte vi ta en snygg hopp-bild men vi failade lite lätt.
Det här var nog så nära vi kom.
Så istället gav vi upp och tog en fin stå-still-bild.
Jag har nog aldrig sett så mycket sand i hela mitt liv som utanför den sjön.
Vi hängde med två söta finska tjejer och två rätt tysta tyskar.
Vår egna Masterchef fixade hamburgare till middag.
Nästa dag åkte vi upp och tittade på fin utsikt.
Lake Makenzie. Den sjön är visst känd från vykort och saker, men det hade jag ingen aning om.
Vi simmade runt en bit och hittade en annan strand. Jag bestämde mig för att gå tillbaka istället för att simma tillbaka och hittade en söt väg som var lite lätt vattentäkt.
Efter det här bestämde sig min kameras batteri för att dö. Vi sov i tält på stranden, vilket var jättemysigt. Båda kvällarna gick vi till havet och kollade på stjärnorna, och jag kan inte minnas mig någonsin sett en så stjärnklar och fin himmel som där. De finska tjejerna visade mig glittriga plankton i sanden också, vilket är rätt coolt. Om man rör på fötterna eller händerna i sanden så börjar det glittra, för att planktonet blir rädda (och dör fick jag lära mig). Trevliga dagar!
Det här var alltså den gladaste bilden mannen som tog korten lyckades få på oss. Misslyckande eftersom vi trots allt var rätt glada!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar